Märklig motsägelse mellan Lissabonfördraget och de man har valt
Om man nu genom Lisssabonfördraget fått till ett kraftfullare EU, varför har man då valt två relativt okända förmågor till att leda det? De kanske är duktiga, men det går inte att avgöra och det måste finnas åtminstone 50 kandidater före i kön känns det som.
Kanske de nationella politikerna tänkt så här: "Ok, vi har baxat igenom Lissabonfördraget för Europas framtid. Men egentligen om vi tänker efter, vi nationella politiker tjänar ju ingenting på det, makten går ju bara ur våra händer. Så nu får det vara nog med idealismen. Vi väljer några som inte hotar vår makt, och sedan när det yngre gardet tar över, ja då får de väl vrida det rätt"!
New York Times beskriver EU:s nya utrikesminister så här:
"The selection of Ms. Ashton — formally Baroness Ashton of Upholland — was particularly striking given the deep foreign-policy experience of both officials that she replaces in the European Union: Javier Solana, who had been Spain’s foreign minister and then secretary-general of NATO, and Benita Ferrero-Waldner, who had been Austria’s foreign minister.
By contrast, Ms. Ashton has had jobs in domestic policy and was appointed to the House of Lords by Mr. Brown in 1999."
Hon har också varit kommissionär, men ja vad ska man säga? Van Rompuy har varit premiärminister i Belgien i mindre än ett år.
Nä, jag får nog komma till slutsatsen att detta är att betrakta som ett misslyckande. Det kan gå bra ändå, men det känns som att de lottat ut tjänsterna, efter att ha tagit bort de som uppfattades som för kraftfulla:
"Få se nu, vi behöver en kvinna, och någon måste vara från Storbritannien, få se: Blair, nä han har för många fiender, Miliband vill inte ok, ta en kvinna därifrån då, och så behöver vi en man. Ja och en måste vara socialist, utrikesministerna, och den andra konservativ. Finns det någon som ingen i hela världen är arg på? Van Rompuy? Är premiärminister? Ville inte bli premiärminister? Vill inte bli EU-president? Utmärkt!"
En kommentar från Reddit:
Belgian prime minister Not Blair has been named the EU's first president. "We live in an exceptionally difficult time," Not Blair said, citing the financial crisis and the challenge of climate change. "A period of anxiety and uncertainty."
I Svenska Dagbladet:
. I stället anslöt Brown sig till den linje som de övriga socialistiska premiärministrarna kunnat enas om, nämligen att enhälligt föreslå den brittiska EU-kommissionären Catherine Ashton som utrikesminister. Det öppnade vägen för en bred uppgörelse över partigränserna efter det mönster som på förhand informellt gjorts upp: en konservativ president och en socialistisk utrikesminister.
Läs mer: Tät dramatik i Bryssel | Utrikes | SvD
I Dagens Nyheter:
– Vi är övertygade om att Herman Van Rompuy är rätt man för att leda Europeiska rådet på ett bra sätt, sade Reinfeldt efter mötet.